Örnberga

Tullinge strand 32

Villa Stora Örnberga

Förste ägare: Christian och Amanda Christensen

Lagfart 26 januari 1907

Huset byggdes 1910-1911 och invigdes vid Amanda och Christians silverbröllop den 16 augusti 1911.  Äktenskapet upplöstes 2 år senare och Christian flyttade till Amerika.

Amanda Christensen skulle, även efter dagens begrepp, anses som en mycket skicklig affärskvinna och företagsledare. Man skulle kunna kalla henne för en banbrytare för kvinnlig affärsföretagsamhet. Hon kom från ett enkelt jordbrukarhem i Gnestatrakten och enligt uppgift började hon sy halsdukar och slipsar i hemmet. Dem såldevhon på Gnesta station. Senare skaffade hon sig en liten ateljé på Stora Nygatan i hornet av Yxsmedsgränd i Stockholm. Affärerna gick bra och hon flyttade till Kungsbroplan i samband med bildandet av Amanda Christensen AB. Hennes alster fick det välkända namnet “Röda Sigillet”. Detta varumärke lyste i eldskrift från Kungsholmen. Slipsmärket finns fortfarande kvar i handeln och bolaget har nu sina lokaler i Solna. Det drivs av ett manligt barnbarn samt ett kvinnligt barnbarnsbarn, som har gammelfarmors namn Amanda.

Paret Christensen hade två söner, Rudolf och Arnold. Rufolf hade ärvt sin mors affärssinne, men Arnold däremot faderns konstnärliga och bohemiska med intresse för musik och sång. Rudolf blev senare chef för firman, men Arnold lämnade Sverige för att på Maddalenafloden i Colombia forsla kaffe med en snabbgående motorbåt från ägd plantage. Detta projekt misslyckades emellertid och Arnold återvände till Sverige där han bosatte sig som mer eller mindre eremit på ön Måbärsskär i Stockholms södra skärgård.

Rudolf hade snabbgående båtar som hobby. Jag minns en som hette “Burret” som då och då låg förtöjd vid deras badhus vid Tullinge strand. Med denna färdades han ibland till sitt arbete i Stockholm. Han hade även ett mindre hydroplan. Även Amanda Christensen hade en båt som hette “Lill”,  som trädgårdsmästare Lindahl skjutsade henne till stationen med.

Från Örnberga har jag många glada barndomsminnen, särskilt julgransplundringen på annandag jul, som tant Amanda höll för barnen i Tullinge. I deras stora gran hängde massor av paket försedda med nummer. Sedan fick vi ta en nummerlapp ur en korg och söka upp motsvarande i granen. Det var spännande eftersom de här paketen alltid innehöll något trevligt. Sedan lektes jullekar och man fick massor av godis och en påse med hem. Till Örnberga hörde stora områden, bl.a där varvet nu ligger samt radhusområdet. Under första världskriget med sin brist på mjölk och kött skaffade sig Amanda Christensen några kor och byggde en ladugård — det långsträckta gula huset vid Tullinge strand, norr om Stora Örnberga. I detta hus fanns även bostad för den som skötte djuren, vilken även tjänstgjorde som gårdskarl. Ladugårdshuset har nu byggts om till ett trevligt bostadshus med fin utsikt över Tullingesjön. Det är endast murningen från gödselutsläppet som vittnar om dess tidigare användning.

År 1911 hyrde fru Christensen ut nedervåningen på Örnberga till lärarinnan fru Hilma Berggren. Hon hade två barn, en flicka Dagmar som även hon blev lärare och gift med grannens son läraren Gunnar Lindén. Bada omkom i en bilolycka. Sonen Bertil blev tapetserare. Mamma Hilma hade en utpräglad egenskap, hon hade nämligen svart att passa tider. Hon blev därför en visa bland lokpersonalen på skoltåget. Bland dessa var ofta frågan vid tågets avgång: “Har tanten kommit sa vi kan köra?”  År 1922 eller -23 flyttade Amanda Christensen åter till Lilla Örnberga, som under tiden ägts av sonen Rudolf. Hon tyckte att Stora Örnberga var för stort för henne och kanske hennes krafter började svikta.

Stora Örnberga hyrdes ut till fröken Wilborg som där öppnade pensionatsrörelse. Denna rörelse flyttade fröken Wilborg senare till “Grangården” vid Bernströmsvägen.

Amanda Christensen dog år 1928. År 1930 såldes huset till en läkare Molander från Nyköping. Hans hustru drev under flera år pensionatsrörelse där ända tills det drabbades av eld i takvåningen. Det var en rätt stor brand och mycket svårsläckt. Från branden vill jag nämna att min bror, som var lärare vid Skyttbrinks skola, gav sina elever i uppgift att skriva en uppsats om branden på Örnberga. Några hade följande innehåll: “Min pappa var med och släckte hela kvällen och så kom han hem med fina lakan och dukar.” Köpare till huset, efter läkarfamiljen, var Stockholms stad som där fram till 1954 drev konvalescenthem för barn. År 1954 såldes huset till den för många Tullingebor välkände läkaren Christian Hedman.

Örnberga

Husets exteriör är sig lik med undantag för en mindre utbyggnad. Den på fotografiet synliga träställningen är till för att hålla uppfartsvägen till huset någorlunda snöfri.

 

Källa: Nybyggarliv i Tullinge av Ivar Göthberg


Senaste nytt från Tullingepartiet!

Fler nyheter från Tullingepartiet

Hoppa till verktygsfältet