Vill du bli gammal i Botkyrka? Öppet brev till Katarina Berggren.

2012-10-30

Här kan du läsa ett öppet brev till Katarina Berggren (har även skickats till Mitt i). Avsändaren är dock inte Tullingepartiet eller någon av våra medlemmar. Brevet kommer från en privatperson som skickat ett öppet brev till politikerna i Botkyrka och vi har därför valt att publicera det på vår hemsida. 

Har du liknande erfarenheter? Vi i Tullingepartiet tar gärna emot synpunkter på brevet. Vi tar emot din berättelse via mejl, carl.widercrantz@tullingepartiet.se

Vi vill även påminna om Dialogforum den 27 november på Akvarellen. Mötet kommer att handla om ”äldreomsorgen”. Din medverkan och röst är viktig så ta chansen att tycka till genom att besöka Dialogforum. 

 

Vill du bli gammal i Botkyrka Katarina Berggren?

Är du beredd att möta samma vardag som många av våra äldre medborgare som har hemtjänst möter varje dag? En vardag där du är utelämnad till ett stort antal mer eller mindre främmande människor. Har du tur, har några av dem en relevant utbildning eller en helt naturlig empati för dig av någon anledning. Visst har din handläggare gjort en omständlig vårdplan där du fått tala om vad du behöver hjälp med, men den ligger i tryggt förvar i skrivbordslådan. Kanske blir du lite upprörd i början och vill protestera när du inte får den hjälp du har rätt till på grund av att den person som kommer till dig just i dag har ont i ryggen. Duscha kan du väl göra en annan dag, vi är alldeles för hysteriska med det där med hygienen. Kanske vill du då hitta en ansvarig chef? Glöm det! Det finns ingen. Hemtjänsten består av självstyrande grupper som själva bestämmer vad de orkar och ska göra. Jamen vårdplanen säger du då, medan du fortfarande har ork. Det gör du inte efter ett tag.  Du resignerar som alla andra. Gråter när dina barn kommer och hälsar på, men vågar inte riktigt berätta hur det är. De kan ju hämnas och ställa dig till svars!

Så småningom, när du blivit tillräckligt deprimerad orkar du inte längre gå upp ur sängen. Ingen kommer heller uppmuntra dig att göra det. Ingen kommer hålla dina muskler och leder i skick, så snart är du ALLDELES FÖR TUNG. En dag kommer kvinnan som ska duscha dig att lägga armarna i kors över bröstet och med anklagande röst tala om för dig att nu tänker hon inte ta upp dig ur sängen mer. Jamen duschen…. säger du mycket medveten om ditt underläge. ”Ja, säger hemtjänstaren bestämt, så länge det inte finns lift så kan jag inte göra något”. Nu har du fått något att fundera på! Hur ska du få in en lift i ditt sovrum? Hur ska du kunna bli ren i fortsättningen? Hemtjänstaren har gått vidare och där ligger du och väntar på nästa besök. Du har gott om tid att tänka.

Så småningom kommer en enkät. Kommunen vill veta vad du tycker om din ”omvårdnad”. Vid det laget är din självkänsla så låg att du faktiskt inbillar dig att du inte är värd bättre än det här. Vill inte ställa till bråk, orkar inte. Du förstår att du är i vägen, till besvär. Skulle enkäten skickas till dina anhöriga skulle nog kommunen få en mer rättvisande bild.

Den här bilden är inte tagen ur luften. Det var vår verklighet under de 2,5 år min mamma bodde hemma hos oss. Naturligtvis fanns det riktiga pärlor bland alla som kom hem till oss. Det är inte fråga om elaka människor som jobbar i hemtjänsten. Det är mer frågan om dålig/obefintlig arbetsledning, ofta dåligt utbildade människor med usla arbetsvillkor. MEN det är våra gamla mammor och pappor som får betala priset för det. Därför måste vi som fortfarande orkar och kan, kämpa för rätten till en värdig ålderdom. Därför Katarina tycker jag att du ska kolla läget noga. Strunta i planerna. Kolla vad som händer hemma hos gamlingarna i stället. Jag trodde att detta bara drabbat oss, men nu vet jag att inget har förändrats. Gamla maktlösa människor ställs fortfarande inför faktum utan att samtidigt ges lösningar.

Sen vill jag veta Katarina. Vill du bli gammal i Botkyrka? Vågar du?

Med vänlig hälsning

Ann-Christine Blixth


Hoppa till verktygsfältet